Dag 3 - 13 februari

Klockan ställd på 6.30 även denna dag, vaknar i ett iskallt rum och det är tom varmare utomhus. On the road kl 7.00 igen. We're in Florida! Bara cruisar vidare på I 95 som faktiskt går hela vägen från Boston till Miami. Från här gick allt jättelätt och det kändes som vi flög fram. Vi sjöng högt och höll utkik efter krokodiler och flamingos. Stannar för frukost på the Waffle house.

Efter en riktigt rolig, oförglömlig och tro't eller ej rätt "lätt" bilresa rullar vi in hos Budget i Miami runt 11.30. Hos mig är lyckan total. Kan ni förstå att jag ensam kört 1505 miles, 2422 km, 242 mil! Det hade aldrig gått utan resesällskapet men jag var så lättad. Bilen hyrd på mig och jag som chaufför, oron fanns där hela tiden och jag kunde inte sluta le eller skutta runt när vi väl var framme.

Tog en taxi ut till Miami beach och SoBe där vårt hotell låg, möts av tre svenskar i entrén. Tog den tre minuter långa promenaden ner till stranden och stötte på lite fler svenskar. Vi gav upp och förklarade oss amerikanska där ett tag. Strand med sand, palmer och turkost vatten, I love it!

Dag 2 - 12 februari

Klockan ställd på 6.30 och jag flög upp efter att inte ha sovit jättebra. Står bilen kvar??? Packar ihop oss och kramar Matilda hejdå. On the road igen kl 7. Följer gps:en som tar oss närmre och närmre The capitol och pentagon i solskenet, lite sightseeing sådär på morgonen är aldrig fel.

Rätt lessa på all radioreklam sedan dagen innan svängde vi in på första bästa Target och fick tag på en värdefull ipodsladd, tror den räddade vår resa! Fick frukost på donken i Virginia och fortsatte rulla på.

Vad sysselsätter man sig med under en 24 timmar lång bilresa? Tja vad sägs om vindruvsätningstävling? Frågespel? Översatta engelska texter till svenska samtidigt som den spelas? 60 vindruvor på Sandra, 57 på mig och 42 på Patrizia, jag håller dock fast vid att jag lätt kunnat få in tre till om jag inte börjat. Vad heter Argentinas huvudstad? Något kort med I i va? Rio.... de janeiro? Nej, varken kort eller rätt. Buenos Aires! Vet någon vad detta är för sång " kaallar du mig äälskling, dom kallar mig henne, dom kallar mig snygg, det är inte mitt namn, det är inte mitt namn." ?

Vi rullade igenom Virginia, North Carolina där vi faktiskt såg några cowboys, i South Carolina hittade vi en trailerpark (JA Emma och Malin, jag har sett en riktig trailerpark!!!) och där började det även snöa. Hallå, är det inte meningen att det ska bli varmare söderut? Samtidigt började det ju ploppa upp några palmer längs vägen. Georgia bjöd på riktigt ruskväder och det hade blivit mörkt. Gled in i Florida och vi var nog alla rätt lyckliga. Denna dag bjöd på 17 timmar on the road då vi startade från DC kl 7 och stannade för att sova vid Kennedy space center runt 12-1 på natten. Jag bara hoppades att få se en liten raket eller något när vi vaknade...

Dag 1 - 11 februari

Efter att flyget till LA på onsdagkväll blivit inställt pga snöstorm började vi planera om. Mot kvällningen kom vi fram till att en roadtrip till Miami skulle sitta fint så Sandra och jag bokade bil, hotell och flyg hem och planerade att starta från Avis kl 11 på torsdagen. Riktigt så blev det inte. . .

Torsdagen startade med strålande solsken och Emma skjutsade oss till flygplatsen för att hämta upp vår bil. Surtanten på Avis hade vaknat på fel sida och tvärvägrade ge oss någon bil pga att jag inte hade något kreditkort. Allt kändes rätt hopplöst igen men vi försökte hos Hertz, en trevlig dam där som tyvärr inte kunde hjälpa oss eftersom hon påstod att mitt namn på körkortet och på visakortet inte stämde ihop. Hon hänvisade oss dock till ngn mindre uthyrningsfirma eftersom de kanske hade ett annat system. Mitt hopp om att komma iväg var bortblåst. Provade hos Budget och Marc blev vår räddande ängel. Kan ni förstå hur glada vi blev då allt var påskrivet och klart och vi kom ut och fick se vår pärla. En Chevy Malibu i den vackraste färg jag någonsin skådat. Ungefär . . .

Körde iväg neråt, genom RI och CT, hann in i staten NY innan vi blev hungriga, lunchpaus och sedan vidare över George Washington Bridge innan rush hour, vidare in i NJ och sen är det osäkert om vi passerade PA eller tog oss direkt in i Delaware. Det började mörkna på och vi hörde av oss till Matilda för att se om hon hade sängplatser, det hade hon! Startade från Boston ca 12.20 och lite musik, mycket reklam och en del delstater svängde vi in i ett snöigt DC runt 21. Hittade efter många om och men en parkeringsplats och det var SÅ roligt att se Tiltil igen. Fick i oss lite mat och somnade sött.

En mörk helg

Vaknade åtta imorse och insåg att jag nästan inte varit utanför huset sedan vi kom från Miami i onsdags. Det har ju varit OS med svenska tävlande och vem har väl en bättre tv än jag för det? D förundras alltid över hur grymt det rummet är för sporttittande och han har så rätt. Idag fick det bli ändring iaf så jag och Emma tog först en tur till nyöppnade Michaels för inhandling av lite scrapbooksaker. Nu är jag riktigt taggad att börja mitt roadtrip album! Solen sken och solbrillor på. For sedan och handlade snacks för dagens OS men jag tänker faktiskt inte alls berätta vad det blev. Gott var det då ;) Såg skidskyttet hos Emma sen var det inte mycket mer intressant på OS idag så vi har kört Kardashian maraton tills hon själv drog ut bebin, imponerande! Hade en stund planer på att se hockeyn inatt men det får nog inte bli så, har varit en alltför hård dag. Imorgon börjar ett nytt liv. . .

Sprinkled with love

Se vad som var på min tv idag! Melodifestival a'la Sweden. Det är lite kärlek och lycka att kunna se det live. Bänkade framför tvn kl 2 för att heja på. Jag hoppades på Erik men trodde på Darin, några skrällar och en del rätt bra. Skönt att vara back on track och hänga med lite igen. Ultimat schlager tilltugg också med donuts sprinkled with love.

Tigers statement

Oho spännande, ser live på tigers presskonferens. Detta är verkligen det stora samtalsämnet i landet nu. Alla pratar om det, överallt! Eftersom jag är swede får jag ofta frågan vad jag skulle gjort om jag var elin. Ja, tänk om...


- Posted using BlogPress from my iPhone

My biggest fear

Vaknade inatt vid 5 av att Sandra pickar på mig och säger; Lyssna!
"Fire alert Fire alert, this is a fire alarm, please evecuate the building." Flyger upp och kan inte tro våra öron, öppnar fönstret och försöker lokalisera ljudet. Tur att Sandra är likadan. Strax efteråt var vi ute på gatan för att få veta vad som händer. Två tjejer i sovkläder i ett kyligt nattligt Miami beach. Många bilar saktade ner... Ser en brandbil på gatan utanför men vi är de enda människorna ute. Går en sväng men ser mest ingenting, så börjar rösten igen, "This is a fire alarm, please evacuate the building, it's state law." Så ser vi att huset mittemot vårt hotell blinkar överallt och det är därifrån det kommer. Går närmre och ser fortfarande inte en kotte, brandbilen är tom.. Så dyker det upp två män, den ena är brandman och går tillbaka till sin bil, den andra är... Ja vad? Svartklädd i t-shirt, svarta jeans och halvlångt, halvsliskigt svart hår, nedstucken i byxorna sticker det upp en PISTOL! Han kom med brandmannen och Sandra trodde det var en polis så vi närmar oss och frågar vad som sker ; "False alarm", får vi som svar och inser att vi nog inte ska vara ute längre. Jag tror inte det var en polis. . . Går tillbaka till vårt hotell och somnar om, detta är det närmsta jag kommit min största skräck någonsin.

Tillbaka i Boston nu och jag lovar att jag ska uppdatera massor om vår resa som var helt otrolig!