Osäkerthet

Idag har jag haft en "aktivitet" med barnen.. utomhus... Kanske kan det var det, eller att barnen var väldigt unga (inte mycket mer än 1 år), eller kan det ha varit något annat? Men så osäker som jag kände mig då har jag nog aldrig känt mig förrut. Vet inte vad det är med mig, inte brukar jag väl vara osäker, nervös eller rädd för att göra saker? Det har aldrig hänt... Jag kan ju detta! Eller? Hur många gånger ska jag behöva övertyga mig själv... Jag är så sjukt nervös inför mig lärrarbesök på fredag, hur länge kan man skylla på att man inte känner barnen? Men på riktigt, jag har ju aldrig sett dom göra något liknande det jag ska göra med dom. Jag är ju hon som inte tar det på för stort allvar, har en lite nollställd attidyd till det som alltid gjort saker lätta att genomföra och sedan gått vidare. Inte så att jag alltid gör det lätt för mig utan snarare, äh, jag kan inte förklara. Men den "metoden" har då alltid gått finfint tidigare och jag har ju överlevt rätt bra hittills. Jag känner mig helt enkelt väldigt obekväm och vet inte hur jag ska ta mig ur det, börjar tvivla på allt och känner mig granskad. Fast jag vet att det inte alls är så, nä. Svammel svammel svammel blev det nu men det behövs för mig ibland, har varit rätt dåligt med bloggande ett tag nu och jag tycker det är skönt att skriva sånna där skitsaker.

Nu ska jag försöka skriva lite på min planering inför fredagen så att jag kan maila iväg den till "domaren"... I helgen kommer oväntat och mycket trevligt besök, en Tessa, en Vicky och en liten Mio!