En sak att berätta

Jag måste nog berätta det här nu också. Vet inte om ni misstänkt något, om jag sagt något om det eller om det kommer som ett bombnedslag men igår skrev jag under pappret som gör att jag får stanna här till den 23 februari 2011. Jag har signat med samma familj här i Boston och jag tycket det käns toppen. Förstås tänker jag just precis nu mycker på er där hemma och hur mycket jag saknar er. Gör jag rätt eller inte? Det känns rätt, och visar det sig inte vara rätt så löser det sig alltid. Det går alltid att ta andra vägar. Tanken är att jag kommer hem till Sverige en sväng i januari-februari för att träffa alla som vill träffa mig. Kan ni inte hojta till om det är nå datum ni är borta så jag kan planera in hemresan så bra som möjligt? Inga datum bokade ännu men jag måste hem hit tillbaka före den 23 februari då mitt visum går ut. Well, nu vet ni lite kort såhär att pappret är signat. Får väl berätta mer en annan gång!