Så ofta...

Åh, först en scen med en aupair som säger hejdå till sitt barn. Som blir väldigt väldigt ledsen. Sedan en helikopterbild över Manhattan.. Får mig att minnas hur ledsen Will var, eller ledsen, han var arg, arg som tusan. Surade och tjurade i flera dagar innan jag for. Blev tokförbannad på både mig och Bill då vi inte skulle kunna åka till chuck e cheese dagen efter eftersom jag skulle med flyget. Hur han höll sig nära mig, kram, gos och inte släppte mig alls sista helgen, ja nästan hela veckan.. Ush vad jag saknar min lillkille! Det tråkiga om jag skulle åka tillbaka är att han är två år äldre nu, men han är väl fortfarande min lillkille!? Och Lizzie som var så ledsen, grät och grät.. Ja till o med jag grät! Tur jag hade Karin alltså. Usha för att säga Hejdå. Bättre blir det inte av alla som är och gör praktik på förskolan nu för att samla på sig erfarenhet för att åka som aupair. De har allt det roliga framför sig.. Men minnen det har man ju alltid kvar och här på bloggen får jag älta det precis hur mycket jag vill. För det är MIN blogg! Älsklingar vad jag saknar dom. Har ni förresten sett mitt nyaste foto på Willie o Lizzie? Tror jag ska dela med mig av det nu, dom är sig lik. Underbaringar, och förresten kunde Will ha den tröjan för två år sedan också, så han har nog inte växt så mycket ;) Liz däremot hade ju växt en dm för ett år sedan så hon har blitt stor! Men hon var ju min big girl då med så ;) Jaja, nu får det vara nog, tjolahopp. Förresten ser jag bandy nu och ska kolla lite mer aktivt. Undras om man får en skymt av V?