onsdag 3 november 2010

Reflektioner

Nu börjar jag smått förstå att jag inte riktigt kan förstå att mamma kommer idag. Som typ; Ja min mamma kommer idag. What? Hur länge sen träffades ni? Äh det var inte så länge sen, jag var ju hemma i Sverige nyss... Let's see. Hm, 10 månader? 10 månader! Jag var hemma i januari, jag har alltså inte träffat någon vän eller familjemedlem på minst 10 månader, och då träffade jag dom någon dag/timma på mina 9 dagar i Sverige, räknar man inte med det kommer det alltså vara 24 månader minst sedan jag träffade vissa då jag kommer hem i februari. Det är ett tag ska ni veta. Det är inte konstigt att jag känner att jag missat mycket av vissas liv, det är inte konstigt att jag inte har full koll på allt, det är inte konstigt att jag pratar någon blandning av alla slags dialekter som finns med inslag av svengelska. 20 månader är länge och det är så länge jag nu varit bosatt in the U S and A.

Funderingarna på hemresa till Sverige är seriösa nu och jag måste snart bestämma mig och skicka in. Som det ser ut nu kommer jag hem i början av mars om jag får som jag vill, ska hinna med Las Vegas innan bara tänkte jag men måste ta reda på om jag verkligen behöver betala 110 dollar försäkring för en extra vecka, det känns surt. Något LA och California blir det troligen inte nu, det får nog bli en annan gång men jag är ändå rätt nöjd för det enda jag sa att jag måste göra innan jag var klar här var att besöka LV och det blir av.

Det var ju mina funderingar såhär en onsdags-mittpådagen. Barnen sover sött, båda flickorna är sjuka men vi hoppas de blir friska snabbt. Ikväll kommer ju Ullis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar