This is for you

Jag ogillar starkt att jag är så dålig på tekniska saker, tex nu så har ljudet på min dator försvunnit och när jag försöker lyssna på spotify säger de "There's a problem with your sound card, Spotify can't play music." Det suger ju faktiskt för just nu ville jag lyssna på musik, och det funkade ju tidigare o vad jag vet har inga barn petat på datorn idag och knappt jag heller. Oj vilken busy dag, bebis sov iofs 3.5 h middag men då var jag fullt upptagen med att bada, äta och se på tv. Jag skulle behöva en sån som kan hjälpa mig att fixa datorn just nu, hoho, var är du?

Igår skickade jag in min "önskan" om hemresa, 23 mars har jag begärt så blir det som det ser ut hoppas jag välkomstkomittén står på Arlanda den 24 Mars. Iom att jag fick iväg de där papprena släppte allt och jag känner mig helt relaxed på något vis, nu är det gjort och går inte att fundera mer på, det får lösa sig som det blir nu utan att jag kan påverka det särskilt mycket.

När jag då far hem den 23 mars 2011 har jag varit i USA längsta möjliga som bara går, 25 månader. Något jag börjat inse på sista tiden är hur förskräckligt lång tid det faktiskt är och hur mycket det är jag missat i Sverige (jag är också väl medveten om att på vissa plan är det som att tiden stått stilla). När någon pratar musik får jag oftast säga "Det vet jag inte vad det är, har nog kommit efter jag for till USA", så säger folk att det är ju gammalt. Eller saker som hänt, eller något som inte hänt. Hur ska jag någonsin kunna anpassa mig tillbaka till svenska normen och sättet att vara igen? Jag vill inte. Hur som är det dags om ett tag och nu när det är slutgrubblat på datum och allt känns det som jag inte har något att stressa upp mig för vilket är sjukt skönt. Jag kan vara stressad och ha mycket att göra på en gång, det gillar jag, men när det blir som krav och måsten i det sköter jag det såklart också men jag blir stressad inuti på något vis. Det känns bra att ha skickat in det även om jag gärna hade skippat.

Det var ett tag i somras då alla jag pratade med frågade "När kommer du hem då?" och jag blev så apigt less på den frågan att jag sa ifrån på skarpen, eller gjorde jag kanske inte det utan bara pratar mindre med folk nu? Känns inte som frågan kommer lika ofta längre iaf men nu vet alla hur det ligger till och jag med. I början av februari kommer vår nya au pair, hur jag känner för det kommer jag säkert älta i flera inlägg här när det närmar sig. I februari ska jag också återse två underbara pärlor och resa lite, hur jag känner för det? Eget inlägg det också. Well fortfarande finns det många frågor och funderingar gällande allt men det är inget som måste göras nu eller nyss utan det blir som jag alltid sagt; det löser sig så småningom.

Imorgon är det fredag och vi far till Chicago, jag, Vanessa och Nathalie ska ha en weekend in the windy city och turista. Sjukt efterlängtat, välbehövligt och jag tippar på en topphelg!

Dagens låttips som jag skulle lyssnat på just nu om mitt ljud funkade ; Christina Perri - Jar of hearts