6 credits

Jag bara måste ta tag i det där med vad jag ska plugga va? Sex credits, går att fixa via en helgkurs eller två i nödfall men vore roligt att göra något "vettigt" och träffa lite folk också. Boston har ju trots allt en hel del bra skolor har jag hört ryktas om... Gäller bara att leta rätt på vad jag är sugen på. Just nu ingenting, det är så ruskigt skönt att slippa plugga. Tänk att jag har tagit examen på riktigt och har en utbildning, det är helt sjukt! Hörde att vi fått våran C-uppsats, vårt examensarbete hemskickat upptryckt och "inbundet" nu, skulle vara skoj att se. Förstår ni? Inte jag! Examensbeviset dröjer väl ett tag till kanske men jag behöver det inte på ett tag heller. Mja, men att ta en kurs här blir väl inte samma sak som 3.5 år på universitet i Umeå direkt. Eftersom jag inte har något bättre för mig just nu ska jag nog ta tag i det istf att bara sitta och surfa runt.

19.9 kg

Jag är nog något slags packningsexpert. När jag åkte till Spanien vägde min väska precis på kilot vad den fick göra, samma sak till Grekland, inchekningspersonalen sa "se och lär" :) Och det utan att jag hade provvägt de hemma då.. Nu packade jag väskan igår och sakerna jag lagt fram fick plats perfekt och vågen visade 19.9 kg. 22 får jag ha! Så nu ska jag på stan och handla några böcker till mig och någon present, plocka bort några kläder och sen så är jag nog där på 22 kg. Jag har inte alls särskilt mycket kläder med mig men kanske för mycket egentligen, varför släpa med sig en massa när man kommer vilja shoppa nya kläder att använda? Onödigt. Sen har jag funderat på fotoalbum, foton osv men jag har ju med datorn och framkalla kan man faktiskt göra där borta med, lika bra att inte släpa alltså! Måste väl smycka mitt rum för det kommande året med lite bilder på nära och kära. Ush jag börjar faktiskt bli lite "nervös" nu. Eller, det känns jobbigt att lämna alla, säga Hejdå, ush! Jag har väl aldrig haft något större problem med det? Men det är ruskigt lång tid nu...

22 kg

Med stora steg.... Så var det sex dagar kvar! Har fått lite mer information om resan nu. En man vid namn Per (vad annars?) kommer möta upp mig på flygplatsen tydligen, mig o en till tjej som jag nu haft lite kontakt med. Kanon!

Jag är som vanligt den senaste tiden vid den här tiden ruskigt trött men ska försöka hålla mig vaken ett tag till, har vaknat mitt i natten flera nätter nu. Beror det på pigghet eller kan det månne vara lite nervositet som smyger sig på?

Jobbade idag på det stället jag varit i tre veckor, roligt att komma tillbaka då ett barn säger "ÅH vad länge sen jag såg dig!" Och då var jag där senast i fredags ;) Annars var det en rätt tuff dag... Tänker tacka ja imorgon också ifall de ringer om jobb men sen på torsdag har jag tagit ledigt. Fredag har jag inte bestämt mig helt om ännu. Får se hur det går med packning, umgänge och ärenden... Packning ja? Handbagageväska har jag bestämt mig för, och så min orangea resväska på något vis, får se hur mycket den väger då jag packat i allt. Är det något viktigt som inte får plats då eller om den blir aldeles för tung så får det väl bli ryggsäcken också. Frågan är hur användbar den kan vara under året? Visst den är jättebra men ryggsäck har man väl då man hm, vandrar? Backpackar? Tja, ska vara sista månaden då? Men nja, jag tror lilla rulleväskan är bäst ändå.

Eftermiddagen/kvällen har jag faktiskt spenderat med lillebrodarna, jag fixade stuvade mackisar och köttebullar och så kikade vi på tv'n. Ja, ett år var det....

På riktigt

Nu ska ni få höra att igår kväll då jag kom hem låg här en liten avi om att ett rek. brev väntade på posten. Vad har jag beställt? Tänkte jag då men kom snart på; kan det månne vara visumet som är så snabbt? Ja tänk för att det var det! Och när jag insett det så blev jag såklart orolig för att det kanske gått så snabbt för att de blev nekat, men icke! Här har jag det, ett visum giltigt i USA i ett helt år och jag är så glad. Ska jag vara ärlig har jag varit väldigt osäker och inte riktigt vågat ta ut något alls ännu men nu hörni, nu kan jag börja planera och "packa" också! Ikväll är det jag och klädbärget mot alla andra, ska få klart allt sånt ikväll så det är lite ordning och reda här. Det lutar nämligen åt att jag får fortsätta jobba under nästa vecka också... :) Ska ringa o kolla imorn så det inte är någon såndär nedrans "polare" som behöver jobb. Nä nu ska jag rita ett ebrev till andra sidan vattnet och tala om den glada nyheten!

Den 23 februari (om det finns plats på flyget) far jag till familjen J-R och tar hand om lilla Cassie i ett år. Klappat och klart nu.

Nu åker jag till Vemdalen och hoppas på fint skidväder.

Ha en trevlig helg!

Och så en sjätte

Hej hopp så dök där en familj till opp!

En familj boende i California i en fiin stad utanför San Fransisco med pojke 1 år och så en bebbe i maggen. But I think I have made a decision . . .

Omöjligare än omöjligast

Jag har nu tre familjer som frågat om jag vill komma, hur gör man då? Delar på sig?

Först den svenska familjen med två barn 2.5 och 4.5 år boende 35 minuter från Manhattan i en ganska stor stad. Har pratat i telefon och mejlat mycket, verkar trevliga. Inget direkt minus förutom att det inte är genom förmedlingen så lönen är 150 dollar och jag skulle åka på arbetsvisum. Eget rum och bil. Går att hitta på mycket med barnen i den åldern. Iom att föräldrarna är svenska så kan man ju prata med dom på ett annat sätt, fast är man borta ett år så kommer engelskan rätt bra också... Jobb mån-fre 7-16.30. Behöver någon i slutet av mars- början april

Familj 2 bor ca 45 minuter från Manhattan, bebis 3 månader. Jobb 8.30-17 mån-fre, lediga helger. Bil då jag är ledig men inte då jag jobbar, det går att ta sig fram gående och med buss i staden.. Verkar trevliga på mejl, har inte pratat i telefon mycket men mejlat mycket. Eget rum, dator, mobiltelefon.. Kanske inte går att "göra" så mycket med en sån liten fast kan ju göra mer som jag vill då kanske? Vill att jag kommer i slutet av februari

Familj 3 bor ca 30 minuter från Manhattan ute vid kusten, beachen! Flickor på 20 månader och 4 år. Skickat mejl och pratat i telefon, lät väldigt trevliga. Minus är att de har FEM! katter... Stort sovrum.. Vill att jag kommer då jag kan.

Och hur gjorde man då? Om magkänslan godkänner alla?

Många samtidigt...

Sedan familjerna började höra av sig har jag funderat på om man är "låst" för andra familjer då en familj hör av sig, eller om de kan höra av sig samtidigt. Nu vet jag. Dagen innan julafton blev jag accepterad och sedan har det varit massor av helger men ändå har tre familjer hunnit höra av sig. För idag dök det upp en ny och nu har jag förflyttat mig från norra östkusten rakt över landet och landat i Kalifornien, i Silicon Valley strax söder om San Fransisco. Tre barn på 10 år, 3 år och 9 månader. Men jag tror fortfarande familjen norr om Manhattan hänger kvar. Familjen utanför DC blev det nej till. Ja, nu vet jag i alla fall att jag inte är låst! Vänta jag glömde det roligaste! Som många vet är mitt namn långt med alla mina namn (som prinsessorna...!) och hela sista namnet får inte ens plats. Det första namnet jag har är inte mitt tilltalsnamn men i USA tycks de tro det för i mejlet står det: Hello Ulla, ja läser man lite noggrannare i min ansökan så tror jag visst man kan se att mitt namn att föredra faktiskt är Malin. . .

Framåt?

Nu har Malla nyligen avslutat ett samtal med USA, dock på svenska! Familjen i NY-förorten med två döttrar. Jag tycker det låter trevligt och bra så vi får se vad som händer.

Sen har vi den andra familjen som också bor i en NY-förort tydligen, inte alls långt därifrån.. Tänk i hela stora USA har jag nu kontakt med två familjer som bor kanske 30 min ifrån varandra. Och på det har vi kära gamla familjen Webber som bor 1 timma bort. Har "pratat" med dem några svängar i helgen med och de ger mig tydligen väldigt goda referenser. Gud så jag saknar dom, men skulle jag verkligen klara av att åka tillbaka? Förstår ni hur mycket barnen har förändrats? Min lilla Lizzie blir imorgon NIO år! Lika gammal som lillebror... Hon som var min lilla flicka, herregud. Hon ska få sig ett aldeles eget mejl imorgon iaf.

Familj nummer 2 då? Jo vi har haft rätt mycket kontakt och jag tycker det känns väldigt bra, jag kan ju inte säga vad de tycker men de låter som... Positivt! Jag återkommer med mer info, det lutar åt ett beslut till veckan . . .

Stora ångest dagen

Idag har jag:
-tackat nej till en arbetsintervju i Bollnäs
-tackat nej till en familj i Herndon

Men jag har också spenderat några timmar på stan med Stina och ätit mat och spelat spel med pappa och bror.

Så vi börjar med imorse då telefonen ringde med ett samtal som jag absolut inte var beredd på. Förskola, sökt, intervju, intresserad? Jag sa nej och var tokärlig och hasplade ur mig allting, vet inte varför och var det kom ifrån. Sen har jag gått hela dagen och väntat på telefonsamtalet kl 21 ikväll. 21.10 ringer telefonen och jag vet vem det är, känner mig elak och är totalt ärlig från början där med. Där är det mitt på ljusa dagen och de var säkert upptagna med arbete men hade tagit en stund ledigt då för att kunna prata med mig. Lika bra att säga som det är på en gång och inte sno så mycket av deras drybara tid. Det var så att de aldeles nödvändigtvis behövde någon just i början av februari, som jag trodde så det blev ett kort samtal. De lät lite besvikna men sa att jag säkert skulle hitta en bra familj, jag önskade dem lycka till med att hitta en aupair också. Det tror jag säkert de lyckas med för det var egentligen inget fel på dom, alls. De verkade väldigt trevliga och barnen ursöta, och spännande! Dövheten tror jag hade varit en väldigt bra erfarenhet för mig sen då jag söker jobb i Sverige. Men nu kommer jag väl ha ångest för det här hela livet, att jag sa nej ;P Jag tror inte att jag mentalt är förberedd på att åka så snart, det är nästan bara en månad kvar. Nu blev det som det blev iaf och jag får hoppas på att någon annan familj visar intresse någon gång. Snälla ge mig Det löser sig! känslan tillbaka snart!

Samtal från Virginia

Efter Bollnäs hade sjungit i körslaget igår ringde min telefon och jag svarade med ett Hallå, eftersom det var okänt nummer. "Hi, is this Malin?" Oh shit! Jag hade inte räknat med ett samtal från staterna igår. Nix pix. Men där kom det, det första... Mamman var trevlig och vi pratade i cirkus 20 minuter för hennes telefonkort räckte inte längre, så där missade jag halva körslaget! Mamma, pappa och tre små flickor 1, 2.5 och 4.5 år boende 45 minuter utanför Washington DC. Hon var absolut trevligt men ja, det är nånting som inte känns helt hundra. Magkänslan där? De behövde någon från början av februari också, jag var inställd på slutet och tror inte jag hinner till början. Ja, vad tror ni? Ett år utanför DC? Hon skulle ringa ikväll igen...

Söka hit och söka dit

Enligt rykten så ska min aupair ansökan godkännas av usa imorgon. Spännande? Ja! Min stora fasa är att den inte ska bli godkänd, är det så att jag inte får fara så borde de veta det och stoppet borde inte komma först på ambassaden. Jag har ju sökt några fler jobb med eftersom jag har lite svårt att bestämma mig, det finns så mycket som lockar! Förskollärarejobbet jag sökte i Spanien fick jag inte men det var väl inte riktigt något jag väntat mig heller, på torsdag däremot ska jag på min allra första arbetsintervju här i livet, gud så spännande!

Nu kanske folk tycker jag är lite knäpp som både söker jobb o går på intervju samtidigt som jag ansöker till usa, men; jobbet är ett vik för några månader i vår och jag vet faktiskt inte hur fort jag kommer iväg till usa om det blir något. Det är ju inte säkert att just den familj som passar mig vill ha någon i februari, så jag väntar helt enkelt och ser. Annars kan man skjuta på det med, men jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det ännu. Ja, en intervju skadar det inte att gå på och än är jag inte inte intresserad iaf.

Ansökningsprocess eller vad?

Hur går det med det där att bli aupair då? Kanske någon undrar... Det undrar då jag men jag kan säga att just nu känns det som att det inte händer mycket alls. Någon skulle ringa mig förra veckan för att gå igenom ansökan men något samtal fick jag inte.. Hade ett missat samtal från 08 på fredagen men inget lämnat medelande och inget nytt försök så. Får väl hoppas någon ringer denna vecka? Jag tänkte också höra om jag skulle satsa på att bli en Aupair Extraordinaire. För att bli det ska man ha gått barn och fritidsprogrammet, vilket jag gjort + att jag är förskollärare vilket egentligen gör mig överutbildad ;P Probelmet är dock att man ska ha ett papper ifyllt från en lärare och lärare som känner mig är det rätt dåligt med från uninversitetets sida... När man byter kurs var 10:e vecka är det inte särskilt lätt, man kanske har en handledare som lär känna en någorlunda men sen byts man bort och det kommer nya studenter. Ska gå occh försöka flirta till mig några ord imorgon ändå hade jag tänkt. Man får ca 50 dollar mer i veckan vilket är en del, och så ska det väl vara en "bättre erfarenhet". Anledningen till att de inte hör av sig till mig längre kanske är att jag inte kan åka förns i februari, de kanske tycker det är för långt bort? Eller så är det något annat fel helt enkelt.. Well, hoppas nån hör av sig snart o uppdaterar mig om läget. Kanske har de kommit på att jag inte får åka? Isf skulle jag faktiskt bli väldigt ledsen. Bilden här nedanför fick bli min presentationsbild iaf, svårt det där med. Äh, det löser sig nog :)

Intervjuad

Skulle du vilja vara en skådespelare i teater eller film? Tycker du om att lyssna på en vetenskaplig föreläsning? Har du någon gång röstat på en politiker som du inte visste så mycket om? Är det nå tokiga frågor när man ska åka som aupair?

Idag har jag varit på intervju för att se om jag passar som aupair i USA. Eller vad är intevjun till för? Att man ska få lite mer information såklart, och att förmedlarna ska få se att man finns och vem man är. Där sitter man och pratar på svenska så helt plötsligt byts språket ut till engelska för lite obligatoriska frågor. Det där med engelskan handlar väl om att de ska se om man kan någe engelska, även fast jag just nu inte är klockren på den fronten så tror jag att jag klarade testet. Sen har vi de där tokiga frågorna som jag skulle tippa på är till något slags personlighetstest, jag det är verkligen lustigt allt man ska gå igenom när man söker! Min ansökan såg fin ut men hon tyckte jag skulle komplettera med nån character reference, har bara childcare reference hittills, så det blir mycket referenser! Ska också pilla dit vad mor o far arbetar med, eh, vad jobbar egentligen pappan med? När jag är klar med det skickas ansökan iväg och ska genomgå massa kontroller så det dröjer minst två veckor till innan nå familjer börjar höra av sig.

Appropå familjer så fick jag ett samtal från Phoenix, Arizona i fredags. Där är öken! En familj med mamma, pappa och tre barn, 5 och 3 år och en 2 månader, om jag inte minns helt tokigt... Det var dock inte genom denna oraganisation. Öken alltså, varmt och skönt, men jag misstänker starkt att där finns gott om ett djur som jag inte gillar särskilt mycket... Sånt kan man ju leva med såklart men! Ja, roligt när det ringer i telefonen :) De har garanterat inte samma väder som oss just nu, snö och blåst är våra takter här på norrlandskusten.

Funderingar

Haha, Malins största fundering o oro om jag skulle vara aupair och utomlands ett helt år med start i februari är såklart; Jul i utlandet???

Och Ja som svar på någras funderingar, åker jag så blir det för ett helt år. Vad ska jag i Sverige o göra? Ni kan ju komma och hälsa på ;)

Fast jag börjar tvivla på att jag kommer komma iväg, de har ringt flitigt från förmedlingen denna vecka och de försöker övertyga och låta säker på att jag absolut kan åka, det finns inga problem alls. Men jag hör där bakom att de ändå är fundersamma och osäkra för jag tycker de ställer sånna frågor. Så ännu vågar då inte jag tro att det kommer bli någon års-aupair av mig.. Jag tror inte det kommer vara helt klart förns jag varit på ambassaden och fått ett visum, men man kan hoppas att det är som de säger och att det inte ska vara några problem.

Ja och vågar tro... För jag vill väldigt väldigt gärna nu, jag behöver göra detta. Så är det, tyck jag är hur knäpp ni vill men jag lever trots allt inte riktigt samma liv som er andra. Förresten, det gör väl ingen, alla lever ju sina egna liv :) Nu menar jag varken Bu eller Bä eller Tummen upp med det, jag vill bara försöka förklara lite på något vis. Fast varför ska jag göra det? Responsen är ju inte direkt negativ, den är inte positiv heller - bara ingenting, och det är väl så det är.

Nu försöker jag följa bandyn lite men det går inge vidare för internet lägger ner hela tiden, text-tv hänger aldrig med och radion rapporterar bara om fotboll från Gammlia. Tänk att jag lärt mig acceptera att bandyn är så långt borta, på tre år bara! Ni ser, jag är flexibel som tusan! ;)

En ansökan till att bli aupair

Vi kan väl reda ut lite fler saker i helgen då.. Ni har väl hängt med på att jag pratat lite om usa och aupair? Det ser ut som att jag kommer få användning av dessa sparade lappar ganska snart… Det är ju ett bra startkapital! Kvar är dom eftersom de är bläckfärgade så jag fick inte växla in dom här in Sweden.
Det ligger till så att jag i höstas ringde den organisation jag åkte med förrut när jag var till USA 3 månader sommaren 2006, och de tvärnekade och sa att jag inte alls kunde åka tillbaka. Det gällde bara de som varit borta ett år, inte oss som bara varit där tre månader. Hur konstigt lät inte det? Jag förstod inte riktigt varför så jag kontaktade fler förmedlingar och fick svar att Jo visst, du kan åka, släng in en ansökan till oss bara! Sagt och gjort så valde jag den förmedling som jag tyckte verkade bäst och där är vi nu. Jag har fyllt i en ansökan, skrivit ett presonligt brev, laddat upp bilder, skaffat referenser och nu väntar en intervju nån dag här.. Egentligen skulle jag haft den idag men det blev uppskjutet till jag vet inte när.

Varför? Undrar väl några.. Jo ni förstår jag känner mig inte helt färdig med usa, och jag känner att jag behöver göra något mer innan jag slår mig ner nånstans här i Sverige och jobbar för all framtid, tanken på att göra det tycker jag är skrämmande! Sen tycker jag ju att det är väldigt roligt att vara med små barn också, och det är väl det viktigaste i detta.. Nu är det inte så att jag bara vill fly utan vidare, ni ska bara veta hur mycket jag funderat på detta o diskuterat… Så när har jag tänkt fara då? Tja, februari nästa år ungefär, efter att vi examinerats, i ett år. Ännu har jag ju inte fått visumet men jag har frågat flera gånger och det ska inte vara något problem alls, man ansöker om det först när man fått en familj. Och en familj har jag inte heller ännu, vi får väl se om det är någon som vill ha mig. Och beroende på vilken familj som vill ha mig så ser vi väl var jag hamnar… Det finns vissa som tror jag kommer hamna där det finns cowboys men det återstår väl att se! Jag är öppen för allt, vet av erfarenhet att det är hur det känns med familjen som är det viktiga och inte var man bor. Men nog skulle jag gärna bo där det finns ett par andra aupairer att umgås med, det underlättar så mycket! Sådär, då var ni lite uppdaterad på det också om det var någon som undrade...