Inte ok

Minns ni när jag skrev om de 17 förskolebarnen som kom springandes till lekparken utan fröken? Jag blev ju lite smått upprörd där. För det första att vara en vuxen på 17 barn! och sen att hon hellre stod kvar i dörren och pratade med en mamma i en kvart istf att följa med och vara med barnen. De kunde väl stått där i parken och pratat istället åtminstone?

Well idag när jag går med en elev för att gunga efter lunch ser jag att lekparken är full av barn, jag ser en liten pojke stå vid rutchkanan och kasta sand, jag kollar efter fröknarna, var är dom? Jodå, sitter lååångt borta, alltså så långt borta att de omöjligt kan se vad barnen gör, om ett barn försvinner därifrån eller om något barn behöver hjälp med något.

Jag kommer innanför grinden och möter fyra flickor som leker, i strumpor och utan skor! Visst det var varmt och skönt men jag hade nog bett dom ta av sockorna med, barfota får man gärna vara men nu var det ju så att när fröknarna väl kom fick flickorna såklart skäll och blev tillsagda att ta på skorna. Men innan det hände hade jag redan hunnit säga åt några pojkar att sluta kasta sand. Ja kasta sand kan väl säkert också vara bra för något men att fyra barn kastar sand på ett utsatt barn, det går jag inte riktigt med på även om jag inte vet bakgrund och omständigheterna, det är fel helt enkelt. De lyssnade såklart då jag pratade med dom. Först nu började fröknarna närma sig som självklart rest sig upp och kom till oss då de fick syn på att jag kom. Än en gång sa jag till dom vad jag tycker. Seriöst, skulle ett barn bestämma sig för att vilja gå därifrån skulle det lätt kunna göra det utan att någon hann märka det på ett tag.

Jag undrar hur de egentligen tänker? Är deras pedagogiska tanke fri uppfostran kanske? Jag undrar om ens någon av dem har relevant utbildning, jag undrar varför de inte bryr sig om barnen och jag undrar vad som är så sjukt mycket viktigare att göra än att sköta sitt jobb på sin arbetstid?