fredag 27 februari 2009

En historia som ingen förstår

Måste bara berätta om en sak som fortfarande får mig att skratta lite när jag tänker på det... :P Förmodligen förstår ni inte alls det roliga i det, vi skulle verkligen ha filmat det och skickat till typ Americas funniest eller nånting. Okej? Vi stod utanför hotellet en dag i veckan några tjejer och så kommer en bil och stannar till utanför, ut stiger en kvinna och med dörren fortfarande öppen och kvinnan på väg ut börjar bilen köra, kvinnan får igen dörren lite på något vis och faller. Hennes fot var fast under bilens däck! Hon skriker och skriker så han som kör bilen hör detta, stannar bilen och kliver ut. Detta sker ganska snabbt så kvinnan sitter fortfarande fast med foten under bilen och ligger ner, mannen kommer runt bilen och ser kvinnan, får sen köra iväg bilen för att få loss henne och hej hå. Ja, det såg bara för roligt ut!!

Ikväll har jag varit hos Jennifer, det var trevligt. Hennes familj pratade massor och verkade jättetrevliga, de har haft två aupairer tidigare tror jag jag förstod det som. J och jag vi pratade och pratade, kollade i brochyrer och planerade allt vi ska göra nu under ett år! Hon har full tillgång till egen bil som hon får köra långt bort och stanna borta över helgen så det är väl bara för mig att hänga på och fortsätta vara kompis med henne ;) För vi behöver komma bort lite, denna "stad" är verkligen yttepytte. Kan säga att det känns bättre nu än tidigare idag iaf, otippat? Nein. Hon frågade om jag ville med till ett mall imorgon och det är klart jag vill! Hoppas det är okej med familjen? Jag är ju fri på helger men de kanske tycker jag ska umgås med dom nu i början, men de säger ju inget så... Och de har då inga planer så ja, jag mår bättre om jag sysselsätter mig lite och dessutom behöver jag en del saker har jag upptäckt. Som ett par nya skor tex, vilken tur att jag inte tog med så många så jag måste köpa nya! :) En munkjacka vore fint det med.

Vill ni veta vad jag blivit välkomnad av idag? En kattspya på golvet i mitt rum... Hur blev jag välkomnad första dagen av katten i Cornwall? En bajs i rummet! Well ni vet, djur bara äääälskar mig ;)

1 kommentar:

  1. Hihi, jag förstår din historia Malla. Ser allt spelas upp i mitt huvud :-) Du får se till att alltid ha en videokamera på axeln, utifall någonting skoj händer igen :-)

    Du verkar ha det lite bättre nu. Roligt att du har träffat Jennifer, så du får komma bort från familjen ett tag. Men det kommer att lösa sig, de kanske är lite blyg och nervös de också.

    Ha det bra Malla! Kramar!

    SvaraRadera