måndag 31 maj 2010

How come we don't say I love you enough

Så har verkligheten från Sverige nått även hit och jag saknar er mina vänner och familj så galet mycket.

Glad, sprallig, pratig, kämpe och en massa livsglädje, det är så jag kommer minnas dig . Jag tänker så himla mycket på vänner och familj. Jag tänker på en speciell låt från innebandytiden. Jag tänker så mycket i allmänhet och detta är faktiskt ofattbart och så sjukt orättvist.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar