Här kommer det

Den vanligaste frågan och samtalsämnet då jag pratar med någon hemma i Sverige är "När kommer du hem då?" och för det mesta svarar jag att nej det har jag faktiskt inte bestämt ännu. Så idag har jag bestämt mig för att klargöra lite saker här på bloggen, ta det allvarligt och seriöst för en gångs skull och hoppas på det bästa. Jag pratade nyss med älskade farmor och farfar, tack tack tack för vad ni sa!

Den där frågan som ställs varje gång jag pratar med någon har ju ändå varit "rätt att ställa" då jag länge velat och sagt att jag funderat på att komma hem någon gång under hösten, det har bara varit otroligt jobbigt och satt så mycket press o ångest i mig att höra den varje gång. I maj var jag så gott som säker på att jag skulle fara "hem" i oktober, pga vännerna som lämnade här, pga vänner och familj i Sverige. Jag har aldrig någonsin över huvud taget funderat på att lämna för att jag har det jobbigt här, för att jag inte trivs i familjen eller för att jag har det dåligt. That's not the case at all. Om ni vill veta så trivs jag så sjukt bra. Jag kan lätt säga (och jag tror flera håller med) att jag har den allra bästa familjen som en aupair kan ha. Jag älskar mina tre barn mer än jag vet inte vad och jag vill inte ens tänka på att lämna dom. Jag är förskollärare, jag vill jobba med barn, jag trivs med att jobba med barn och vilken lyx är det inte att bara ha tre barn? Visst det är en helt annan sak, men ändå inte. Det är mycket vardag och tjat men det är också så mycket annat. Jag bor i en familj men jag är inte inneboende i en familj, jag känner mig faktiskt som en del i familjen.

Jag älskar livet då jag inte arbetar också, jag trodde det skulle vara jättejobbigt då alla vänner åkt hem men nu är alla tillbaka i Sverige och jag känner att jag mår bra trots allt. Det kommer nya som jag hoppas lära känna, jag är så sjukt glad att jag fått så många otroligt fina underbara vänner för livet under min tid här och varför inte fylla på vännerskålen lite? ;) Jag trodde det skulle bli tråkigt när alla mina pärlor lämnat mig men sanningen är att jag nog inte en enda helg på 1 år inte haft något att göra, skulle det nu bli så att det av någon anledning inte kommer några nya au pairer så har jag börjat leka med den tanken med. "Fy vad skönt att bara vara hemma mycket, slappa och lugna ner, träna mycket på healthworks och bara leva ett lite annat liv än jag gjort nu i ett år.." jag tycker inte det låter så dumt.

Ni kanske ser var det här lutar och vad jag vill få fram... Jag har bestämt mig för att stanna tiden ut, ni behöver inte fråga mer när jag kommer hem. Jag kommer till Sverige någon gång efter mitten av februari, datum bestäms i november och ja, så blev det nu. ( då ska jag tala om datum och det är mycket välkommet med en välkommen hem fest efter 2 år! ;P ) 6 månader är ingenting, jag har tänkt aldeles för mycket på vad andra tycker och tänker, innerst inne har jag nog hela tiden vetat att jag vill stanna tiden ut. Nu vet man ju inte garanterat, vad som helst kan hända och det är inte så att jag stannar här mot alla odds men my heart is telling me to stay.

Nu vet ni, jag ber om ursäkt och ja, när jag skriver det här är det inte direkt någon som vet om hur jag täntk, vad jag tänker och vad jag "bestämt" mig för. So long, nu ska jag skypa!